Gracilis dagbok

Varför jag njuter så när jag är på semester och absolut inte vill hem när resan närmar sig sitt slut.. Här hemma är det bara stressade människor och tider att passa och en massa annat som kan få en på mindre bra humör. Det är ju inte många som har tid eller tar sig tid att njuta av det där lilla extra längre. Jag saknar Maldivernas härliga lugn och avkoppling. Där tillbringade vi all vår tid utan vare sig tv, tidning eller klocka och inga skor heller för den delen. Det var bara sig själv man hade att tänka på och följa sin mages kurr vid hunger. Så underbart... Saknar det... Vill dit igen, nu... En annan anledning till att jag mår bäst hemifrån är att jag slipper oroa mig för att Alex inte vill åka till sin pappa och de konsekvenser det ger honom som oro och framkallande sjukdomssymtom. Och det gör att min kropp mår skit... Alex har verkligen sagt och visat att han inte vill åka till sin pappa eller sova över där längre, det är mycket som ligger bakom, så jag förstår det. Men det gör inte hans pappa, han förstår inte alls utan han har minsann rätt till varannan helg, skit i vad barnet i fråga säger eller tycker... Men Alex kommer att stanna hemma den här helgen och säkert nästkommande också oavsett vad som sägs från annat håll. Men åh vad skönt det är att vara hemifrån och slippa allt sånt här. När vi var på Maldiverna så behövde jag inte ägna en enda liten futtig tanke på sådant här utan bara njuta och ha det skönt, jag trivdes och mådde så himla bra. Så nu förstår jag varför jag inte vill hem när resan närmar sig sitt slut... Jag vill få må bra, jag vill att Alexander ska få må bra, jag vill att vi ska bli lämnade ifred och få en chans att få njuta av livets små guldkorn i fred...