Gracilis dagbok

Har jag fått hjälp med mina fina nya kökstolar. Kära mor och far kom till min undsättning. Jag tycker verkligen inte om att montera möbler, får rysningar bara jag tänker på det. Det får egentligen pappa Bo oxå men jag tror han tyckte lite synd om stolarna som fick stå där i kartongerna i köket istället för att se dagens ljus, eller som idag regnet som bara öst ner... Så jag är så tacksam och glad över den här hjälpen.
TACK SNÄLLA FÖRÄLDRAR FÖR ER OVERDERLIGA HJÄLP, LOVE YOU, PUSS.

Det blev så fint, passade på att olja in bordet ordentligt så ytan blir lite hållbarare. Så här såg mitt förra bord ut som varit i mina ägor i 20 år och dessförinnan i min mors ägor sen jag var 6 år. 

Och så här ser mitt nya, fina bord ut.

Känns väldigt kul med nytt kökmöblemang, för 20 år med samma bord är en lång tid. Har även gjort lite fint på altanen, är inte helt höst/vinter klar ännu men en bra början iallafall. Före...
 

Efter...

Det känns kul när det händer lite i ens hem, har fler planer som ska verkställas så småningom... Det var allt för den här gången, nu väntar sängen och en ny spännande vecka. Känner mig riktigt nöjd på jobbet och med det jag presterar, har som sagt aldrig jobbat med så små barn, men jag har åstadkommit en hel del bra och roliga saker så det är riktigt skoj... Tänk vad man kan ändra sig och inriktning när det gäller jobbtankar. För mig är det viktigt att utvecklas som människa och få utmaningar som gör att jag växer och berikar mig med ny lärdom. Och det känns verkligen att jag gör det nu, så det känns bra. Skriver mer i veckan hur det går för Moltaz i valpskolan, men jag kan säga som så att det är såååååååå himla roligt att ha hund igen, den här gången vet man ju hur man ska handskas och kommunicera med hundar...

Nu är det sova som gäller, klockan ringer tidigt. Sov gott och hoppas er vecka blir utmanande och glädjefull.

*KRAM FRÅN MIG TILL ER*